Några tankar om Fas 3

Det ska löna sig att jobba. Håller med om det. Men det måste också vara möjligt att jobba.

De allra flesta i Fas 3, till exempel, söker mängder med jobb, men de allra flesta blir hela tiden ratade. Mindre än 1 % får ett jobb utan bidrag från Arbetsförmedlingen.

Vad detta beror på vet jag inte. Det handlar åtminstone inte om att de som är i Fas 3 inte vill eller inte kan jobba. De allra flesta i Fas 3 är helt vanliga människor, som både vill och kan sköta ett jobb.

En regering som inte är mer än lovligt cynisk borde hitta en lösning på den här problematiken. Alliansregeringen verkade inte bry sig. Fas 3 var ju deras idé. Den nuvarande regeringen verkar i och för sig bry sig, men det händer ju inget.

Ett första steg kunde vara att inte kräva att de som är i Fas 3 måste delta i dagisliknande aktiviteter. Det kostar ju inget utan skulle tvärtom gå med plus, eftersom anordnarbidraget på nästan 5 000 kr per fas 3-deltagare och månad inte skulle behöva betalas ut.

För att inte tala om vilken höjning av livskvalitén det skulle innebära för de allra flesta i Fas 3. Att sedan en och annan som jobbar tycker att de som är i Fas 3 bara går och slår dank får man väl ta. Den som tycker det får väl kräva att regeringen tar ansvar för att de i Fas 3 kommer i arbete.

Och därmed hjälpa de som är i Fas 3. För det är ju faktiskt så att de allra flesta i Fas 3 inte vill gå och slå dank. De allra flesta i Fas 3 vill faktiskt jobba!

Läs fler texter av Mats Kristiansson på mkforlag.com och Vänsterpartiet Skövdes webbplats.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.