Hur hantera SD och neofascismen?

Så här definierar Henrik Arnstad, historiker och journalist, som i fem år studerat fascismens ideologi, begreppet neofascism i en artikel:

• Det pluralistiska och multikulturella samhället ska avskaffas, till förmån för ett etniskt homogent samhälle.
• Den västerländska demokratin – baserad på universella mänskliga rättigheter och individens frihet – ska ersättas av demokrati baserad på idén om ett "organiskt samhälle".
• Den moderna tidens kosmopolism ska besegras via ett hyllande av autentisk nationell kultur.
• Insikt måste nås om att de euroepeiska kulturerna befinner sig inför ett akut hot, de har nästan gått förlorade. Multikulturalism och multietnicitet undergräver de homogena kulturella och etniska identiteterna i Europa.
• Den nya fascismen ska presenteras som en innovativ tredje väg, mellan traditionell vänster och höger.

Arnstad fortsätter:

Neofascisterna inom SD vill inte avskaffa den parlamentariska demokratin, till skillnad från exempelvis Adolf Hitler. I stället ska majoritetssamhällets tyranni råda, som via demokratiska beslut rasistiskt förtrycker utsatta minoriteter. Neofascismen hotar alltså inte själva det parlamentariska systemet utan grundidén om allas lika värde i en liberal demokrati.

Hur ska då de traditionella partierna göra, för att hantera SD och neofascismen? Jag menar att vi faktiskt kan lära av historien.

1. Aldrig samarbeta. De svenska politikerna har gjort helt rätt, som aldrig samarbetat med SD. Den sekund som framför allt den traditionella högern frestas till allianser för att möta vänstern vinner fascismen de riktigt stora framgångarna. Det var så både Hitler och Mussolini nådde makten.

2. Aldrig politiskt läckage. Då och då hörs röster om att "våga ta debatten", vilket innebär att köpa SD:s problemformulering. Detta är en livsfarlig väg. Att Tyskland accepterade Hitlers tanke om "judefrågan" innebar inget bakslag för hans parti, tvärtom. Att "judarna" diskuterades som samhällsproblem i stället för vad de egentligen var – en samhällsresurs – satte kursen mot katastrofen.

3. Våga använda korrekt terminologi. Enigheten är total inom den internationella expertkåren inom fascismforskningen: de nya europeiska partierna är fascistiska. Dagens begreppsförvirring måste upphöra. Det är dags att börja benämna SD korrekt i det offentliga samtalet.

Henrik Arnstad skriver vidare:

Fascismen delar inte på makt. Fascismen vill ha makten själv. Fascismen har alltid underskattats, men fascismen får aldrig underskattas.

Hela artikeln kan läsas här: "Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti".

Man undrar hur medveten Lars Göran Johansson, kommunikationsdirektör på Svenskt Näringsliv, var om punkterna ovan när han enligt artikeln Företagen och SD ses i smyg sa detta om Sverigedemokraterna:

Det är ett stort riksdagsparti, och vi behandlar dem som alla andra som vi försöker påverka.

Läs fler texter av Mats Kristiansson på mkforlag.com och Vänsterpartiet Skövdes webbplats.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.